I dagens Svenska Dagbladet hittar jag en artikel om sociala medier som bottnar i två böcker utgivna i ämnet. Böckerna verkar kunna bjuda på en del tips och trix och syftet är säkert gott. Det kan vara gott att få lite hjälp för att förstå hur en konversation på 140 tecken ser ut.
Men ärligt talat – varför tycker vi det är så svårt att utrycka oss i sociala medier? Vad är vi så rädda för? Varför behövs extra kommunikationsplaner och regler för just denna typ av konversation? Våra tankar och diskussioner är de så fel att de inte håller i skrift? Eller är det ångesten över att inte kunna säga ”tar tillbaka det där” som skrämmer?
De s k sociala medierna är inte annorlunda än ett vanligt samtal. Det du INTE säger till nära och kära, kända och okända på krogen, på bussen eller över en lunch ska du inte lägga ut i offentligheten på Twitter och Facebook.
Känner man inte alltid av hur man ska vara i alla sällskap inkl sociala medier? Det är nog trots allt få som kastar sig in på föräldramötet med armarna i luften och skriker ”party!!!”. Och varför skulle den som skriver åt ett finansbolag på Facebook ens överväga att skriva ”Åh, pluttisar! Det är så triiiiist med måndag.”
Förhoppningsvis har du också någon form av kommunikationsplan eller vision, om så bara en ”Does and Doesn’t”, där ni redan enats om ni är ett slips- eller festival-företag? Är ni festival så faller det sig ganska naturligt att inte använda affärssvenska och SJ kommer aldrig lägga upp bilderna från företagsfesten på Twitter en fredag kl 02.20.
Med insikten om vilket företag du är behöver man sen välja spår. Proaktiv eller reaktiv? Passiv är inget alternativ. Väljer du proaktiv är du på och lägger ut mycket material, du berättar glatt om vad som händer och ska hända på ditt företag. Du visar stolt upp dina kunders söta inlägg och hänger på i debatten. Ett aktivt konto sköts med fördel av marknads- & informationsavdelningen.
Passar det er bättre att vara reaktiv är det kundtjänst du kommer bedriva på ex Facebook och Twitter. Det kontot behöver kundtjänst ansvara för, ofta tillsammans med informationsavdelningen, men ger hela företaget en bra insyn i kundärenden och hur engagerad kunden är.
Exempel på aktiva festivalföretag finns det gott om, några riktigt bra är Rättviseförmedlingen, Tekniska Museet, Stadsteatern, Fotografiska och Visit Stockholm. Proaktiva slipsföretag är mindre vanliga men Danske Bank, Dramaten och IDG gör det bra!
Reaktiva slipsföretag är fler och här finns en av de bästa; SJ. Proaktiva slipsar är också ganska vanligt som Fritidsresor, Com Hem, Telia, Lindex och Ving. Ofta är man inte renodlad utan blandar, självklart ska även ett reaktivt företag berätta om pågående kampanjer.
Så hur svårt är det egentligen med sociala medier?
Indievargen 