Inför beslut, stora som små, delar jag nästan alltid upp frågan i tre delar för att veta vad jag ska göra:
- Praktiskt beslut
- Känslomässigt beslut
- Estetiskt beslut
Det är sällan något är antingen eller, oftast hamnar några poäng i varje del. Resultatet ger mig en fingervisning om vad magkänslan säger mig att jag behöver. Saker kan flyttas mellan rutorna beroende på hur livet ser ut i stort. När det varit ont om tid en längre period tenderar mycket att hamna i den praktiska rutan. Sen när solen skiner och dagarna blir oändliga förflyttar sig preferensen ganska raskt. Det är de besluten som brukar vara mest långlivade.
Vad händer då när man ska fatta beslut åt andra eller ta fram ett underlag, göra en analys och komma med en rekommendation? Tyvärr tar kanske det praktiska över, det som går att jämföra och bevisa. Det känslomässiga och estetiska är individuellt, när en hel grupp ska enas om beslut blir det oftast den med starkast röst som vinner. Eller den som har ett bra trovärdighets-CV i beslut. Kvar står tvivlarna, tysta, och den gruppen kommer få fler och starkare anhängare allteftersom tiden går. Missnöjet med beslutet alla var eniga om är ett faktum.
Det tar tid och diskussion att enas känslomässigt. Lika mycket öron som mun, lika mycket hjärna som hjärta. De som lyckas ena sitt företag, sin ledning, sin avdelning eller sin familj kring beslut och även ta med det känslomässiga har vunnit mycket. Och kanske att man inte behöver göra den resan varje gång om man en gång för alla enats om känslorna och estetiken?
”Jag tycker att våra datorer är dåliga. Min PC är ful, tung och går inte att använda på bussen. Jag kommer inte åt systemen heller. Min egna är mycket bättre och snabbare. Vår it-avdelning är usel, de förstår inget”
”Vårt kaffe är så dåligt. Det är odrickbart. Man måste göra minst tre koppar i en för att få smak och blanda med choklad. Och så går det inte att fylla på min stora take-away mugg heller. Kaffemaskinen på mitt förra jobb var mycket bättre. Typiskt ledningen, själva dricker dom mocca-master kaffe. Svindyrt.”
Användarens bedömande har förmodligen väldigt lite att göra med hur it-avdelningen valde datorer eller kaffemaskinen köptes in. Eller har den det egentligen? It-avdelningen satte kanske säkerhet, snabbhet, service och pris på sin lista. Praktiska beslut. Nja, kanske inte. Säkerhet, snabbhet, service och pris bedömdes utifrån it-avdelningens ofta ganska känslomässiga preferenser om varumärken och produkter. Hur påverkade var vi när frågan ställdes om vilka parametrar vi skulle jämföra? Hade vi inte redan innan bestämt oss för vad som var viktigt? Ingen beslutsfattare är mer än människa och vi är (tack och lov) både rationella och emotionella, oftast huller om buller.
Sen blandas rationella argument med emotionella. Användaren är i regel emotionell och pratar om uppfattningen. Inköparen hänvisar det rationella underlaget. Frågor som ”dyrt” ska bemötas och förklaras. Kanske att den som beställde kaffemaskinen hade service som viktigaste fråga eftersom den förra alltid var trasig? Kanske att behovet av att ta med kaffe i en stor mugg inte framgått? Kanske att det billigaste var en bryggare till en liten avdelning? Kanske gick det ut en förfrågan om hur alla på företaget ville ha sitt kaffe? Som du inte hade tid att svara på?
För det är nästa fråga. Hur ska man ta reda på vad alla verkligen tycker och sen informera alla om beslutet utan att dränka företaget i interna frågor? Hur lång tid ska valet av en kaffemaskin egentligen få ta? Mer om det en annan gång, men det börjar på prio och slutar på ritera. Och är starkt kopplat till tillit.
Så mest nytta av min lilla beslutsmodell har jag för att komma ihåg hur jag resonerade kring beslutet och varför jag valde si eller så. Som att vinterjackan aldrig är överdrivet varm och inte tål väta, jag valde den för att den är snygg och bra längd till min ringa längd. Det värmer mer än jackan.
