Jag läser ett inlägg i Trendenser i ett ämne som legat och skavt länge. Kopior. Seriöst Mio – hur känns det att ta fram, marknadsföra och sälja sådana här produkter?
Det är helt okej att vara konsument och inte ha koll på design, formgivare och att det finns ett original. Men det är i n t e okej att vara ett möbelföretag och låtsas som att det regnar och att det är ”en ren tillfällighet” att den här produkten är v ä l d i g t lik en annan mycket populär produkt.
Tips till dig som konsument
1) Googla exempelvis stol/matta/skål/stickad tröja m röda blommor
2) Den produkten som är oftast förekommande på bilderna, är den väldigt, väldigt lik den produkt du just nu har i din hand och som kostar 80 % mindre?
3) Bingo! Du har hittat en kopia. Någon försökte lura dig men du gick inte på den finten.
Observera! Inspiration är en sak. Rutor är rutor, blommor är blommor. Här pratar vi om produkter som är exakt likadana, rutor med exakt samma struktur och blommor med samma placering ton i ton som originalet. Här är en bild från Kråks stuga som också skrivit ett bra inlägg i ämnet.
Lindex har åkt på pumpen i ämnet några gånger. Savannah Carroll, Ej Sikke Lej, Alexander Wang, Molo, Katvig med flera. För det mesta är det konsumenter som reagerat och Lindex har fått fixa sin kopiering.
Varför händer inte samma sak Mio, Rusta, Jysk med flera? Varför höjs inga höga röster å Iittalas vägnar? Eller för att hjälpa Pappelina eller Gant eller Fritz Hansen?
Här ett urval av Rustas kopior och som avslutning en taklampa som heter Charlie och har väldigt lite med Jake Phipps att göra. Inget att lyfta på hatten för.
Och nej, du har inte rätt att köpa kopior bara för att du inte har råd med originalet. Spara, köp begagnat eller välj något annan produkt. Varför har du rätt till lön för ditt jobb men inte en formgivare för sitt?
Indievargen 