Inte för att beklaga eller att livet är stressigt som småbarnsförälder. Jag tycker inte det. Det är en ynnest varje dag kropp & hjärna fungerar och i det långa loppet vad är lite trots & tjat?
När femåringen i kön på Daglivs dyker upp med ett paket rosa rakblad och säger ”mamma, det här blir alla kvinnor lyckliga av. Du kommer bli sidenmjuk”. Eller när hon i bilen filosoferar om att ge och få komplimanger. ”Vad blir du gladast av mamma? När någon har fina skor eller när du har finast?”
Då spricker hjärtat av kärlek och samtidigt rädsla. Vad ska det bli av er? Kära, kära värld var rädd om mina barn och de fruktade tonår de snart ska passera. Låt oss parera ätstörningar, missbruk, våld, tunga svek, mobbing och skoltröttheten! Låt mina kloka, vackra barn klara den här tiden utan att det fastnar taggar i hjärtat och spöken i hjärnan för lång tid framöver.
Indievargen 