Jag tycker krönikor (eller kolumner om ni föredrar det ordet) är något av det bästa som finns. Dels blir jag alltid så imponerad över hur någon kan få ihop så mycket klokskap med så få ord. Sen är det dessa fantastiska, underbara krönikörer som får in världen i orden på ett sätt som retar reslusten. Retar lusten att flytta iväg till fjärran länder.
Dagens bästa krönikor kommer här!
Timbuktu skriver om ord-diet, ”en verbal Atkins”, som han frivilligt gick igenom för att få bort vissa ord ur sitt ordförråd. Kanske inte så mycket för själva ordet utan för innebörden. Ja, vilka ord skulle jag vilja stryka ur mitt vokabulär? Livspussel, vardagslyx, fredagsmys och egentid är ord som det vänder sig i magen inför. Orden gör att jag känner mig passiv i mitt eget liv. Här gör vi inte vad vi vill med vår egen tid, här följer vi den mall som finns för en 40 årig småbarnsmamma.Med ordet vardagslyx följer dessutom ett mörkt stråk av missunnsamhet och jantelag som ger klåda på ryggen. Mitt liv är inget pussel, framförallt är min familj inte något som låter sig styras och planeras där jag tycker att det passar in. Varje minut är mitt liv och all tid är min. En evighet av lyx.
I Damernas Värld läser jag Johanna Koljonens krönika om hur hon fixar ögonbryn och klipper håret i Egypten. En enkel sak egentligen, det borde inte kunna bygga en krönika. Men på några få rader får Johanna mig att förstå att det finns ett annat Egypten en den ensidiga bild som ständigt målas upp. Ingen gillar att vara en schablon – varför vill vi då göra alla andra till schabloner? Varför ryms det inte ett litet uns variation i en vanlig artikel om Egypten?
Sen kan jag självklart inte låta bli att nämna Jenny Nordberg som skriver i SvD och varje vecka lär mig mer om världen än vad alla år i skolan förmådde. Och då var trots allt historia, religion och samhällskunskap stora favoritämnen. Jag börjar snart känna mig som en stalker men för varje krönika tänker jag ”kan det vara så här? stämmer det här? varför skriver ingen om detta? varför visste jag inget?” Sen försöker jag mig på lite källkritik och letar mer om ämnet och inser att ”shit, det är sant!”.
Rekommenderar att följa Jenny på Twitter som minst men bara hon är värd prenumerationen på SvD. I gott sällskap av andra krönikörer (är det ordet en förolämpning mot en journalist? Kolumnist? Skribent? Vad kallas hen?) som Neurath, Cervenka och Lundell!
