Läser Martin Jönssons finfina artikel ”Vem överlever i mediernas chicken race?” i SvD. Summa summarum dagstidningar över hela västvärlden är i fritt fall för att ingen har lyckats få ordning på annonsintäkter och nyheter via nätet. (Hur ser det ut i övriga världen när det gäller papperstidningar? Har aldrig sett det diskuterats.)
När jag var liten och ville lyssna på musik fick jag vackert vänta tills något av ca 3-4 skivbolag ville ge ut skivan. Hittade jag musik från ett annat land som inte var lanserad i Sverige av ett skivbolag var det att skicka beställningar med någon på resande fot. Tack och lov är det inte så längre. Den enda förändringen är egentligen att jag kan köpa och lyssna på vilken artist jag vill utan att ett av de större skivbolagen behöver lägga sig i.
Är det så mycket annorlunda med min konsumtion av media? Jag hade väldigt gärna betalat 199 kr (eller så) i månaden för att få tillgång till all världens nyheter. Sorterat på ämnen, språk, mest läst, minst läst, geografi med mera. Det är väl trots allt journalistens (och redaktörens) jobb jag vill åt. Vem vet jag kanske skulle hitta lika mycket mer intressanta nyheter som jag har utvecklat min musiksmak?
Har den här omställningen från papper till webb så himla mycket med tidningarnas fria fall att göra? Är det inte mer tidens tecken att vi vill välja och vraka och bygga vårt eget flöde, välja våra egna saker och slippa filter som skivbolag och mediahus på vägen?
Tänker kasta mig över Readly för att se vad det kan vara!
Indievargen 