Har alltid älskat konsten på Östermalmstorgs t-bana men efter att ha sett den här dokumentären om Siri Derkert övergick förälskelsen i besatthet. Måste hitta mer att läsa och se!
Dokumentären är fantastiskt bra gjord. Först hennes framgångar, sen hennes privatliv som får mig att svikta i tron om hennes vett. Sen svänger det igen och fångar upp orsaken till att hon lämnar bort sina barn. Käre söte värld vad jag beundrar alla kvinnor som har kämpat för att vi inte ska behöva välja mellan jobb och barn eller leva i dåliga förhållanden och vara mottagare av samhällets bedömmande blickar. Som också sett till att vi inte tvingar iväg barn från sina familjer.
Kan vi inte alla enas om att det även är andra kvinnor och barns rättigheter att inte behöva leva i förtryck från samhälle, religioner och politiker? Hur kan föräldrar och farföräldrar ha glömt att pränta in i oss att alltid hjälpa andra som sitter kvar i skiten? Och att den som behöver hjälp inte är korkad utan bara behöver få leva sitt liv i frihet, utan krig och förtryck för att kunna försörja sig och sin familj.
